Lillan
Jourhemmet skriver:
"
Vi såg Lillan vid vårt hus i början av september. Först trodde vi det var vår katt som också är svart. Sedan såg jag henne sitta på fönsterblecket och hon ville komma in. Vi har en altan utanför köket och dörren brukar stå öppen när det är fint väder och vi är hemma. Vi har kattmat stående inne i köket. Min tanke är att hon någon gång smugit sig in och ätit av maten, att det var därför hon ville komma in. Hon visste att det fanns mat där inne. Jag ser annars ingen anledning till at hon skulle sitta där och jama, speciellt som hon var väldigt skygg. När man öppnade dörren sprang hon iväg. Efter några dagar fick jag kontakt med henne på altanen. Jag satte mig ner och hon kom fram och var väldigt kelig. Vi förstod att detta inte var en vildkatt utan en katt som av någon anledning kommit bort från sin ägare. Hon var väldigt fin i pälsen, liten, men inte extremt mager. Jag började ge henne mat och vatten ute på altanen och kontaktade samtidig Kattslussen och Djurskyddet Bohuslän. Jag fick låna en chip-läsare av en kvinna på Djurskyddet, men kissen verkade inte vara chippad. Jag ringde även polisen, la ut annons på vilse.se samt  la ca 100 lappar i brevlådorna i närområdet. Men vi fick inget napp.
Den 18 september flyttade hon in hos oss och jag avmaskade henne  med Axilur tre dagar i rad (hon vägde 3,2 kg). Sen blev vi jourhem för Kattslussen och den 8 oktober vaccinerades hon på Trestads djurklinik (dos 1, hon vägde då 3,5 kg) och vi bokade tid för kastrering. Hon hade även lite öronskabb som hon fick behandling för (dos 1, Strongbold). Även vår egen katt fick behandling i fall hon smittat honom. Den 22 oktober fick hon dos 2 av Strongbold och den 31 oktober fick hon dos 2 av vaccineringen (hon vägde då 3,6 kg). Hon kastrerades den 2 december (vägde då 3,6 kg) och fick ett chip. 
Djurkliniken tycker inte hon ska väga mer än 3,5-3,6 kg. Den 27 december vägde hon 3,9 kg!! Jag försöker ändå att ransonera maten och kollar att hon inte äter upp vår katts mat om han inte gör det. Men man får nog vara försiktig för hon är väldigt hungrig av sig. De kan inte säga hur gammal hon är, men de tror inte att hon är född i år, även om de inte är helt säkra på det. Hon gillar inte när man stoppar in henne i en transportbur. Bäst att vara två och göra det med rumpan först.
Hon är en helt fantastisk lite katt. Väldigt kelig, en riktig knäkatt. Så fort man sätter sig så vill hon ligga i knäet. Hon spinner högt. Hon pratar lite, men är inte jätte-jamig. Hon sover ofta i min säng på natten, under armen. På morgonen när hon vill att man ska gå upp och ge henne frukost sitter hon bredvid ansiktet och lägger tassen i ansiktet. Lite jobbigt kanske men väldigt gulligt. Vill man inte ge henne mat just då så är det bara att ta ut henne ur rummet och stänga dörren. Hon står inte och jamar utanför. Hon bara sitter och väntar. Hon är duktig på att, med tassen, öppna dörrar som står på glänt.
Hon och vår egen katt är inte jättekompisar, men de tolererar varandra. De ligger inte och sover ihop och jag utfodrar dem på olika ställen i köket. Ibland leker de men det brukar sluta i fräsande, från hennes sida. Det är ofta hon som startar leken men när han sen hänger på så backar hon. Kanske blir hon rädd. Hon är lite skygg av sig när folk hon inte känner  kommer nära inpå henne.
Hon gillar att leka med kattleksaker och bär ofta runt både bollar och mjukmöss. Ibland springer hon runt i huset som en galning, som katter brukar göra ibland.
Hon är ju mest inne hos oss nu, men ibland smiter hon ut. Det dröjer dock inte länge tills hon sitter på fönsterblecket och vill komma in. Hon verkar helt nöjd med att vara inne. Fast jag tror säkert att hon även skulle trivas att ha kattlucka.
Vi skulle gärna behålla henne men med två katter får vi tyvärr problem med kattpassningen när vi åker bort. Vi hoppas att hon så fort som möjligt ska hitta sitt egna för-alltid-hem.