Eros
Eros fick sitt namn eftersom det betyder kärlek och det är något den här kattherren behöver massor av!
Eros  har fått kämpa hårt i livet. När han kom till Kattslussen var han hårt sargad p g a avsaknad av vård och omsorg. Öronen var så fulla av skabb och smuts att han helt kliat sönder sig på sidorna av huvudet och var helt pälslös där. Halsen var också helt pälslös och väldigt svullen av var p g a trasiga och infekterade tänder. Han fick dra 6 tänder hos veterinären. Magen var i olag och bakkroppen avmusklad p g a dåligt med näring under lång tid. Men Eros är en stor kämpe och så snart han fick mat, mediciner, omsorg och massor av kärlek hämtade han sig snabbt i jourhemmet. Han åt allt han fick med glupande aptit vilket det var mat eller medicin och snart började pälsen växa tillbaka och han fick lättare att röra sig. Fram kom en otroligt charmig liten herre med sin lite buttra uppsyn och öron som står rätt ut. Dock är han fortfarande på sin vakt och litar inte riktigt på oss tvåbenta. Man får röra sig försiktigt runt honom annars blir han orolig och man kan få sig en redig dask med tassen, snabb som blixten. Man får heller inte klappa och klia hur som helst men uppe på huvudet mellan öronen är väldans gött och att klappa resten av kroppen går finfint när han äter och har annat för sig, men det går bättre för var dag.  Eros älskar när man leker med honom och särskilt med vippan. Han är helt underbar att skåda när man får igång honom med vippan i uteburen, han hoppar och far och rullar runt så man blir helt varm i hjärtat.
Men, vill man ge den här kissen ett "föralltidhem"  får man ha stort tålamod och förståelse och vara beredd på att det kan ta lång tid innan han litar på en, men gör man det så lär man ha en vän för livet.
Hur gammal han är är otroligt svårt att säga p g a hans skador, men han ser ut att vara några år. Eros nya familj ska nog inte ha barn och han bör nog helst vara ensamkatt.
Uppdatering september.
Nu har all päls vuxit ut igen och han är så fin och charmig. Har blivit lite för rund om magen då mat ju fortfarande är hans största intresse;) Det visade sig att han även fått en öroninflammation som nu är behandlad. Att få öronen tvättade och droppar i två gånger om dagen var ju inte direkt roligt tyckte han, men inga större protester att han blev fasthållen en kort stund, han visste ju att det vankades god mat så snart det var klart och då var det genast förlåtet. Inget enda försök till hugg eller slag under behandlingsperioden. Numera börjar han ofta kurra så fort man visar sig och snor sig runt benen och vill gärna bli kliad på huvudet och klappad. Det är också mycket skönt att bli kammad med kardan. Det är numera sällan man hör honom fräsa, det kan vara om man rör sig för fort så han inte har riktigt koll.